Att upptäcka och identifiera hedersrelaterat våld och förtryck kan vara svårt. Många som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck visar mer allmänna tecken på att något är fel, såsom svårighet att koncentrera sig, sömnsvårigheter, uppgivenhet eller självmordstankar.
ORIGO
08-508 251 20
Maila oss på origo@stockholm.se
Origos webbplats
Nationell stödtelefon
010-223 57 60
hedersfortryck.se
Amelmottagningen
08-123 627 00
Amelmottagningen | Södersjukhuset (sodersjukhuset.se)
Många utsatta skäms eller ser det som att det är deras eget fel att de blir utsatta. Det är därför viktigt att stötta och berätta vilken hjälp som finns att få från socialtjänst eller civilsamhällsorganisation, och att man kan polisanmäla.
En del våldsutsatta som söker stöd hos socialtjänsten och vård hos hälso- och sjukvården har skyddade personuppgifter. Det är viktigt att socialtjänsten har kunskap om de olika former av skyddade personuppgifter som finns, hur man ansöker om att få sådana samt de krav som ställs på kommunens egen handläggning och hantering av information när det rör skyddade personuppgifter.
Om du arbetar inom vården ska du dokumentera patientens svar på frågor om våld liksom tecken och symtom på våld i patientjournalen. Det är viktigt att dokumentera våldsutsatthet under skyddade sökord i journalsystemet, så att dessa uppgifter inte syns om patienten loggar in i Journalen 1177 i Vårdguiden. Detta för att en partner som utsätter någon för våld inte ska kunna tilltvinga sig information om vad det står i journalen. Läs mer hur du kan dokumentera och följa upp symtom och skador på; Nationellt centrum för kvinnofrid.
Ofta kan personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck sakna nätverk där de kan prata om sin situation. Därför är det extra viktigt att omgivningen vågar fråga samt reagerar och agerar om en våldsutsatt person tar kontakt och berättar eller söker hjälp.
En våldsutsatt kan vara hårt kontrollerad av sin familj och släkt och att prata om sin situation med utomstående innebär, för den utsatta, att bryta ett strängt tabu. Kontakt med anhöriga kan därför förvärra situationen i många fall. När, hur och vem som tar eventuell kontakt med anhöriga måste därför planeras noga så att det inte medför ytterligare risker för den utsatta.
Alla kan anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten i den kommun där barnet bor. All personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård och tandvård är skyldiga att göra orosanmälan till socialtjänsten om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Orosanmälan ska göras även om barnen inte har sett eller hört våldet.
Vid misstanke om vissa brott mot barn, bland annat vålds- och sexualbrott får polisanmälan göras utan hinder av sekretess även om brottet kan ge lägre straff än ett års fängelse.
När det gäller misstanke om brott mot vuxna som är så allvarligt att det kan ge straff på minst ett års fängelse har personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård möjlighet att bryta mot tystnadsplikten och göra en polisanmälan om brottet och svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Exempel på ett sådant brott är grov misshandel. Vid lägre straffvärde kan du inte bryta tystnadsplikten och kan inte anmäla det du hör om en vuxen våldsutsatt person, om du inte har personens medgivande.
I vissa fall, om en vuxen person bedöms leva i missförhållanden eller omsorgsvikt vid funktionsnedsättning eller demenssjukdom, kan sekretess brytas.
Om du är osäker i ett enskilt fall kan du ringa och rådfråga verksamhetens jurister utan att röja personuppgifter.
Vårdpersonal och socialtjänst kan alltid polisanmäla pågående brott.
Om du misstänker att någon under 18 år utsätts för hedersrelaterat våld eller förtryck eller bevittnar våld är du skyldig att göra en orosanmälan till socialtjänsten enligt SoL 14 kap 1§. Det är viktigt att förtydliga att din oro innefattar hedersrelaterat våld, eftersom det ligger till grund för Socialtjänstens riskbedömning. Läs mer om orosanmälan >>
Denna film är inte textad. Läs mer om orosanmälan.